London 2012 – det officiella spelet [speltest]

Det finns tre spellägen: träning, olympisk tävling och utmaningar. Träningen låter dig träna i varje gren och därigenom sätta personliga rekord och få nivåpoäng. Allteftersom du ökar i nivåer så ökar dina egenskapspoäng och du blir bättre i olika delmoment, till exempel styrka eller noggrannhet Olika egenskaper är viktiga i olika grenar. Till exempel så är mental styrka och noggrannhet viktig när du skjuter pilbåge men inte lika viktigt när du springer 100 meter.

Olympisk tävling låter dig tävla mot andra personers bästa-resultat. Det är alltså inte snack om äkta flerspelarläge men det innebär också att du direkt ser de andras resultat efter varje omgång utan att behöva vänta. Vi är inte helt hundra på hur det går till men i alla omgångar vi spelade så matchas vi ihop med andra som är ungefär lika bra som oss. Tävlingarna har i sig också nivåer. Först tävlar man på regional nivå, sen nationell nivå och sist på olympisk nivå. Så vitt vi kan se handlar det bara om hur bra man är då resultaten på olympisk nivå är höga. Ett exempel är pilbåge där du måste ligga på runt 110 i resultat (av max 120) för att ha chans att vinna.

Förutom att tävla individuellt så läggs dina resultat ihop med andras resultat och därigenom skapas en toplista för länder veckovis. Just nu verkar det främst vara koreaner som spelar och dominerar. Sverige ligger när vi skriver detta på 14 plats.

Det finns 5 utmaningar per gren. I början handlar det om att till exempel komma först i träningsläget men varje utmaning ökar svårighetsgraden (och belöningen i form av stjärnmynt). Även efter man klarat en utmaning så kan man anta den igen men då får man mycket mindre belöning om man lyckas.

Kontroll och grafik

Spelet kontrolleras via skärmknappar. Här har spelmakarna överlag lyckats riktigt bra då de flesta grenarna känns naturliga att styra. Sprintgrenarna använder sig av den gamla hederliga “tryck alternerande vänster-höger “-metoden medan simgrenarna istället använder sig av en variant som istället för ett enkelt tryck låter dig “simulera” en armrörelse genom att trycka och dra ner fingret på skärmen. Det fungerar riktigt bra och just sprint och simgrenarna är våra favoriter. Även skytte och pilbåge fungerar bra, däremot är tre-steg och stavhopp krångliga och det tog oss ett bra tag att till exempel lyckas få till det första stavhoppet. Det finns även visst rörelsestöd, t ex för att hoppa över häckar, men vi fann att det stödet inte alls fungerar speciellt bra.

Notera att spelet ställer höga krav på pekskärmen. Vi testade även spelet på en Motorola Xoom 2 Media Edition 8”-platta och det fungerade inte alls då surfplattan hade svårt att registrera knapptrycken snabbt nog i till exempel 100 meter-grenen. På en HTC One X hade vi däremot inga problem alls. Vi ser en hel del negativa kommentarer på Google Play angående just hur responsivt spelet är på vissa telefoner så det är värt att testa gratisversionen först för att se hur bra din telefon/surfplatta klarar av spelet.

Spelet är snyggt och använder en tecknad stil. En snygg detalj är att spelet håller koll på tiden när du spelar vilket innebär att det är kväll/natt i spelet när det är kväll/natt där du spelar.

”Freemium”

Det finns två sorters “valutor i spelet: “stjärnmynt” och uthållighetspoäng. Uthållighetspoängen används varje gång du ska träna eller tävla medan stjärnmynten används för att köpa diverse saker i spelet.  London 2012 är ett spel som använder sig av freemiummodellen. Det finns visserligen i två varianter, en gratis och en som kostar 22 kronor men det som kostar pengar kommer bara med mer stjärnmynt och uthållighetspoäng i början. I gratisvarianten får vi med 2000 stjärnmynt medan 22 kronors-versionen kommer med 5000 mynt samt höjer maxgränsen hos uthållighetspoäng från 10 till 15. Vi rekommenderar definitivt att betala 22 kronor om man vet med sig att man kommer spela spelet mycket då mynten/poängen man får med kostar med att köpa separat.

Vad har man då de olika valutorna till? Uthållighetspoäng går åt varje gång du tävlar eller tränar. När du inte har några poäng kvar får du snällt vänta tills du fått nya. Som tur var går det ganska snabbt att få nya poäng, då de fylls upp när du går upp en nivå plus var tionde minut. Naturligtvis går det att köpa mer uthållighetspoäng, freemiummodellen handlar ju om att mjölka pengar, men vi hade egentligen aldrig några behov att göra det när vi väl hade fått våra 15 poäng med 22-kronorsversionen.

Stjärnmynten används främst för att köpa kläder och mat som i sin tur ger dig extra boost i en eller flera egenskaper. Du kan även välja att köpa en karaktär (både via stjärnmynt och via riktiga pengar) som har högre startvärden om du vill slippa träna upp din karaktär. Något vi inte gillar är att endast 3 grenar är “öppna” att börja träna i när du skaffar spelet. Antingen låser du upp de övriga via stjärnmynt eller så betalar du 7 kronor för att låsa upp dem alla. I början går det ganska lätt att tjäna ihop stjärnmynt genom att utföra utmaningar men efter ett tag är det enda sättet att få tag i större antal mynt att köpa dem.

Undertecknad är inte alls förtjust i freemiummodellen som breder ut sig men ska vi vara ärliga så funkar det faktiskt ganska bra att strunta i att betala massor pengar i London 2012. I-o-med att du hela tiden matchas mot andra spelare i samma nivå så känns det aldrig som vi är tvingade att köpa massor av uppdateringar för att hänga med. Vi har sett mycket värre exempel på freemiummodellen (Let’s Golf 3 och Real Footbal 2012 är hemska exempel).

Äter batteri

Detta är ett spel som äter batteri, åtminstone hos en HTC One X. Vi spelade i 15 minuter och noterade att batterinivån under dessa 15 minuter sjönk från 99% till 82%, d v strax över 1% per minut.  Telefonen blev också väldigt varmt. Detta är naturligtvis något som kommer vara olika på olika telefoner/surfplattor men det verkar som spelet kräver en hel del kraft från telefonen.

Sammanfattning

Det finns många positiva bitar hos spelet London 2012. Grafiken är snygg, kontrollerna fungerar bra, åtminstone på en HTC One X, och det är kul att tävla mot andra människor även om det endast är deras resultat du tävlar mot. På minussidan hittar vi en freemiummodell som visserligen inte är påträngande men som ändå känns pålagd för att klämma ut så mycket pengar som möjligt ur spelaren. Det är något vi inte direkt förväntade oss hitta på ett officiellt OS-spel. Den största minusposten är dock det faktum att vi ser en missad möjlighet att skapa ett nytt kul sportspel i samma anda som gamla godingar som Summer/Winter/California/World Games, Decathlon och Track&Fields. Är det verkligen så att ingen längre är beredd att betala för ett komplett spel och att det enda sättet man kan dra in pengar idag är att gå i Freemium-spåret?